- Startsida
- Konst i Blekinge
- Hitta konst och konstnärer
- Blå trianglar på orangea kvadrater
- Musik om upprustning och nedrustning
Musik om upprustning och nedrustning
Musik kan användas både som konst och som propaganda. Skillnaden ligger oftast inte i själva musiken, utan i sammanhanget och syftet. Vilken musik med koppling till beredskap, krig och fred spelades under världskrigen och kalla kriget? Vilka tankar och känslor väcker dessa sånger när vi lyssnar på dem idag?
FÖRSTA VÄRLDSKRIGET
"It's A Long Way To Tipperary", John McCormack, 1914
Land: Storbritannien.
Skrevs: 1912.
Upphovspersoner: Jack Judge och Harry Williams
Sången sjöngs av brittiska soldater redan under de första krigsmånaderna 1914 och spreds snabbt genom pressen, grammofoninspelningar och offentliga framträdanden.
Även om den ursprungligen inte skrevs som propaganda kom den att få en viktig funktion i att stärka soldaternas moral och skapa en känsla av gemenskap.
Samtidigt bidrog den till att normalisera och romantisera krigstjänsten samt mobilisera stöd på hemmafronten. Exemplet visar att mobilisering inte enbart är resultatet av statligt styrd propaganda; utan att även populärkultur och underhållning kan spela en betydande roll i att legitimera krig och skapa folkligt stöd.
”I Didn't Raise My Boy to Be a Soldier”, Arr. Davis, Marilyn Horne och English Chamber Orchestra
Land: USA
Skrevs: 1914
Upphovspersoner: Alfred Bryan, Al Piantadosi
”Ten million soldiers to the war have gone, Who may never return again. Ten million mother's hearts must break. For the ones who died in vain.”
Sången blev en enorm försäljningssuccé 1915 och kom att symbolisera den amerikanska freds- och neutralitetsrörelsen. Det centrala budskapet är att mödrar inte uppfostrar sina söner för att dö i krig, utan att konflikter bör lösas genom förhandlingar i stället för våld. Den brukar därför räknas som en av de första stora moderna antikrigssångerna.
Att sången blev så populär betyder dock inte att amerikanerna i allmänhet var motståndare till krig. Historikern Samuel Monod visar att den spreds samtidigt som många andra populära visor hyllade patriotism och militärtjänst. Just därför är sången ett intressant exempel, den påminner oss om att människor kunde ha olika uppfattningar om krig vid samma tidpunkt och att kulturen blev en arena där dessa åsikter möttes och utmanade varandra.
ANDRA VÄRLDSKRIGET
”Obligationsmarschen”, Börje Åman
Land: Sverige
Skrevs: 1940
Upphovspersoner: Lars-Erik Larsson, Alf Henrikson
Obligationsmarschen, även känd genom refrängen "Vi ska tömma vår spargris", tillkom som en del av statens kampanj för att få svenskarna att köpa försvarsobligationer och därigenom bidra till finansieringen av landets upprustning under andra världskriget.
”Kom och hjälp oss att gjuta kanoner. Du ska se att du kan och det går! Kom och hjälp oss att ladda patroner. För en bråkdel av lönen du får!”
I Sveriges fall handlade det mindre om att rekrytera soldater och mer om att skapa en bred försvarsberedskap i samhället. Försvarslånen var ett tydligt exempel på detta: staten behövde inte bara vapen och soldater, utan även medborgarnas pengar, förtroende och deltagande. Den som köpte en obligation gjorde en insats för landet genom sitt sparande. På så sätt kopplades privatekonomi samman med nationellt ansvar.
Genom en lättsam melodi, humoristisk text och välkända artister som Ulla Billquist och Sven-Olof Sandberg blev obligationsköpet till något konkret och folkligt. Budskapet var enkelt: alla kunde bidra till försvaret, inte bara soldaterna.
”Den ökända hästen från Troja”, Karl Gerhard
Land: Sverige
Skrevs: 1940
Upphovsperson: Karl Gerhard, musiken är hämtad från ett musikalnummer ur den sovjetiska filmen ”Glada grabbar”.
Sången hade premiär i revyn ”Guldregn” i Stockholm. Sångtiteln anspelar på den trojanska hästen i den grekiska mytologin. Enligt berättelsen byggde grekerna under det tioåriga trojanska kriget en gigantisk trähäst och gömde sina krigare inuti den. Trojanerna trodde att hästen var en gåva och drog in den innanför stadsmurarna. Under natten tog sig de gömda soldaterna ut och öppnade stadsportarna för den grekiska armén.
När sången framfördes på scenen rullades en stor trähäst in, målad som en dalahäst men försedd med fem ben. Hästen symboliserade de nazistsympatisörer och så kallade femtekolonnare som ansågs verka inom landet och hota demokratin inifrån.
”Vi äro synbart blott fredliga pågar. Med grekisk rakborste uti vår hatt. Men i ett huj dra vi fram våra bågar. Och stormar Troja från insidan by natt”
Sången kritiserade inte bara Nazitysklands expansion och ockupationen av europeiska länder, utan även personer som den norske nazistledaren Vidkun Quisling. Karl Gerhard ville varna för ett konkret politiskt hot.
Exemplet visar att kultur under krigstid inte enbart används för att stärka nationell samling och försvarsvilja. Den kan också fungera som ett verktyg för politisk kritik och opinionsbildning. Genom satir och humor uppmärksammade Karl Gerhard vad han uppfattade som ett växande hot mot demokratin och uppmanade publiken att förhålla sig kritisk till nazismens inflytande i Sverige.
KALLA KRIGET
”My Address Is the Soviet Union” (Мой адрес — Советский Союз), Samotsvety (Самоцветы)
Land: Sovjetunionen
Skrevs: 1972
Upphovspersoner: David Tuchmanov, Vladimir Kharitonov
Låten skapades under Brezjnevepoken, en period då Sovjetunionen betonade stabilitet, patriotism och samhörighet efter de mer omvälvande decennierna under Stalin och Chrusjtjov. Refrängen lyder:
”Min adress är varken ett hus eller en gata – min adress är Sovjetunionen”
Budskapet är att individens identitet och tillhörighet i första hand är knutna till den sovjetiska gemenskapen som helhet snarare än till den egna hemorten eller den privata sfären. Låten kombinerade modern popmusik med ett budskap som myndigheterna kunde acceptera och uppmuntra.
Under kalla kriget konkurrerade USA och Sovjetunionen inte bara med militära och ekonomiska resurser utan också om människors lojalitet, värderingar och framtidsvisioner. Till skillnad från öppet propagandistiska eller militärt betonade sånger handlar den inte om kamp eller upprustning, utan om vad som kan beskrivas som en form av mjuk mobilisering genom kultur och populärmusik.
Den är ett exempel på hur kalla kriget inte bara utkämpades med vapen och diplomati, utan också genom berättelser om vilket samhälle människor skulle identifiera sig med och känna lojalitet till.
”Blowin’ in the Wind”
Land: USA
Skrevs: 1962
Upphovsperson: Bob Dylan
Låten skrevs i början av 1960-talet, en period då USA präglades av medborgarrättskamp, kärnvapenoro och en växande debatt om krig, fred och social rättvisa. Texten består nästan enbart av frågor om fred, frihet, mänskliga rättigheter och mänskligt lidande.
Några tydliga svar ges aldrig; i stället antyds att svaren redan finns omkring oss, men att människor ofta väljer att inte se eller agera på dem. Detta sammanfattas i den återkommande formuleringen att svaret finns ”blowing in the wind” hängandes i luften, för den som vill lyssna.
How many seas must a white dove sail. Before she sleeps in the sand?
Historiskt är låten starkast förknippad med den amerikanska medborgarrättsrörelsen, där den blev en symbol för strävan efter jämlikhet och social förändring. Under senare delen av 1960-talet kom den också att användas inom fredsrörelsen, vilket stärkte dess koppling till protesterna mot Vietnamkriget.
Låten speglar flera centrala teman under kalla kriget: rädslan för krig, kampen för mänskliga rättigheter, kritik mot våld som politiskt verktyg och framväxten av en ungdomsgeneration som i allt högre grad ifrågasatte etablerade auktoriteter och samhällsnormer. Som historisk källa visar den hur musik kunde ge röst åt människor som ville förändra samhället genom opinionsbildning och fredliga protester snarare än genom politisk eller militär makt.
LITTERATUR OCH KÄLLOR
“Music as Propaganda, Art to Persuade, Art to Control”, Arnold Perris, 1985, ISBN 0-313-24505-3
“Toner och terror, Musik och politik i Hitlers Europa”, 2021, ISBN 978-91-7359-171-3